uppdragerskans

Uppdrag 61. Oj. Det här blir ett läckert avslut inför en liten paus för Uppdragerskan. Under en sisådär 12 dagar kommer jag att befinna mig i ett utland och därmed inte ha tillgång till intranätet och andra möjliga uppdragsnödvändigheter.

Utvärdering uppdrag 60. Jag fasade lite lätt för att behöva utföra en massa okristligheter på em söndag och allt. Det gick ändå hyfsat bra måste erkännas. Inom loppet av ett par timmar hade jag brutit mot hela tre budisar. Jag hjälpte till i en flytt. Och respekterade därmed icke sabbatsdagen som vilodag. Vid ett lyft av kartong innehållandes böcker bröt jag två budord genom att utbrista "herregudars, jävlar vad tung den var". Ni (med Jacob i täten) som känner till budorden får säkert gåshud av fasa inför mitt syndande och min raka väg neråt mot värmen. Ni andra får klura lite. Eller äh, jag hade ju i den meningen både insinuerat att det skulle finnas andra gudar jämte Gud, dessutom passade jag på att nyttja namnet, helt i onödan. Inte okej. Alls. Tydligen. Sedan smöj jag in en svordom, lite (o)passande i samma mening. Ja. Vad ska man säga? See you in hell kanske.

Uppdrag 60.

Utvärdering uppdrag 59. Det måste sägas. Att äta Allt med pinnar gick sådär. Dagen börjades dessvärre med fil. Innan jag hade dragit uppdraget visserligen, men det är ju fortfarande en stor miss. På aftonen hade jag blivit inbjuden till jubileum, en "si och så många år sedan vi tog studenten-middag". Jag fick hoppa över middagen, inte bara på grund av att det inte var en kinarestaurang där det hade varit märkligt att ta med sugrör som matpinnssubstitut, utan även pga pengabrist. Istället pillade jag i mig lite finchoklad. Med sugrör. Skandalöst att pinnarna inte kommit fram efter senaste flytten. Nåväl. Uppdrag slutfört, men inte helt lyckat.

Uppdrag 59.

Utvärdering uppdrag 58. Baghera och jag. Vi kommer ganska bra överens. Särskilt idag. Strax ska vi tillsammans  stolt promenera till den lokala handeln och införskaffa dagligvaror. Hepp!

Uppdrag 58.

Utvärdering uppdrag 57. Jag failade med tuggandet, det gick helt fel när jag skulle käka på jobbet samtidigt som vi hade möte och jag åtagit mig att föra anteckningar. Jag kom av mig innan jag hann börja. Bu för mig.

Uppdrag 57.

Oj.

Forts. 2 på utv. uppdrag 56. Vad kan man säga. Jag känner mig måttligt inspirerad. Jag har varken förståelse för att katter ska käka (eller jaga) bechamelsås, eller för varför man skulle känna drivkraft att plåga sin stackars katt för en urful klocka (ordvitsförsök for Jake). Dessutom har jag ingen katt. Synd. Just i det här avseendet. Hjälp från kattlirare med kamera tas tacksamt emot.

Forts. utv. uppdrag 56. Med nyladdad energi tog jag mig in i affär nr 2. Det skulle visa sig vara lika skralt här. Till slut kommer jag ut med butikens enda tävling. Och ett paket ekologiska fikon.

Utvärdering uppdrag 56. Efter jobbet stegade jag in på en av mina två mataffärer med produkttävlingsadrenalinet pumpande i ådrorna. Här skulle skrivas slogans, rimmas och vinnas onödiga saker man förmodligen inte ens hade tagit emot mot betalning annars. Till min förvåning hittade jag inte en enda tävling i hela butiken. Bara rabattkuponger och s.k. erbjudanden. Jag trodde inte mina ögon. Jag lämnade butik nr 1 i det inte helt vanliga tillståndet produkttävlingssaknadschock.

Uppdrag 56.

Utvärdering uppdrag 55. Ett par barn passerade mig på väg in i trapphuset. Jag kom plötsligt på dagens uppdrag och la efter hejet till vad jag hette och att jag bor här i huset. Jag hann inte se reaktionen från barnen. Men jag hörde den. Tyst blev det. Jag förstår dem. Klart slut.

Utvärdering uppdrag 54. Utvärdering uppdrag 54. Min plan var att våga lifta en kort sträcka med bil. Men så mindes jag ett löfte som jag vill hålla. I början av mina 20+ år liftade jag en afton i Västerås med en äldre man. Jag satt så klart stel som en pinne och ångrade mig ganska omgående. Med höger hand på bildörrhandtaget genom hela resan hörde jag mina egna hjärtslag samtidigt som jag funderade ut hur jag lättast skulle kunna springa iväg efter att ha kastat mig ut i farten om det skulle behö... Plötsligt var vi framme, jag tackade för skjutsen och kände mig lättad över att bildörren inte var låst. "Ja, men du måste lova mig en sak nu", säger mannen, "och det är att du ALDRIG gör om det här. Det är farligt att lifta med främlingar, förstår du, jag kunde ha varit en galning! Lova att du aldrig liftar igen!" Jag kunde inte göra annat än att hålla med och lova honom och mig själv det. Det löftet har jag inte brutit. Min plan blev istället att plocka upp någon för en kort skjuts på min hoj. Planen gick tyvärr om intet och istället fick jag lift halvvägs hem från stan av en vän ikväll. Tryggt.

Uppdrag 55.

Utvärdering uppdrag 53. Att ge en komplimang är knappast en utmaning, snarare ofrånkomligt när man har de människor omkring sig som jag har. Ja, skrytsam är väl kamske mitt andranamn när det kommer till vännerna mina. Med all rätt. Jag är lyckligt lottad.

Uppdrag 54.

Uppdrag 53.

Utvärdering uppdrag 52. De fantastiskt användbara uppdragsorden brukades. Så gott det gick. Kerub var det enda ord jag kände till ordentligt innan. Herostratisk lät mer än bekant. De andra orden får jag rätt och slätt medge att jag inte kände till. Vi har fortfarande inte blivit vänner än, knappt bekanta, men man kan väl påstå att jag skulle nicka lite igenkännande om vi stötte på varandra framgent (för övrigt ett ord jag har blivit riktigt nära vän med senaste tiden. Handgemäng är ett annat jag inte riktigt kan få nog av att vilja baka in i meningar. Lagvidrigt. Också snyggt. Oj. Total ordurspårning.) En mening som fick innehålla alla ord från dagen: Christer Pettersson var i mångas ögon en mefitisk herostratisk man, förmodligen kommer han aldrig bli avbildad som kerub i taket på Storkyrkan, eller få en gata uppkallad efter sig, men jag kan känna mig måttlöst luguber när jag minns att jag läste att det var nästintill folktomt på karls begravning. Jag önskar att det hade kommit fler till hans begravning än det kommer till det skattefinansierade bröllopet i sommar. (Jag passar på att slänga in ett tips om att det kommer att finnas goda alternativ den dagen, antifirande av olika slag, såsom picknick och annat som avleder uppmärksamhet från det kostsamma bröllopstramset à la medeltid. Spana in på nätet vettja. Hoppas att vi blir många som visar att det är långt ifrån hela svenska folket som ställer sig bakom hovapparaten. Så.) Goder afton.

Utvärdering uppdrag 51. Texten föll bort från meddelandet, för inte första gången. 51:a uppdragets bildtext: Utvald plats att ramla på: förortstorg. Tid: rusnings. Stämningsläge: lite nervös och fylld av förväntan. Underlag: någon typ av plattor. Hårda. Förberedelser: inga. Impulsiv: ja. Bildbevis: kommer.

Uppdrag 52.

Uppdragerskans fall.

Utvärdering uppdrag 51.

Uppdrag 51.

Utvärdering kossklappning. Jag såg verkligen fram emot att få klappa en kossa. Det var alldeles för länge sen och det är fantastiska djur som jag gärna skulle hänga lite med, så uppdraget gladde mig med andra ord. Tyvärr har det gått sådär att hitta fram till en ko. Min kära vän hade som förslag att bege oss till en 4H-gård för att spana in en lämplig klappvänlig ko. Tyvärr gick planen om intet. Men ger upp gör man ju inte för den sakens skull. Koklappning ska det bli. Jag återkommer med bevis så fort jag lyckas. Apropå att lyckas. Det enda uppdrag jag är nöjd över att ha misslyckats med är försäljningen av min vän här om dagen. Snacka om god vän. Tack för att jag fick behålla dig. Ord upp.

Utvärdering Råbansknop. Tadaa!

Uppdrag 50.

Forts. utv. God vän till salu.  Trots motgångarna var vi vid relativt gott mod. Vi tog sats och försökte sälja en sista gång. Till en ekonom skulle det visa sig. Han hjälpte oss med allehanda tips kring marknadsföring. Dessutom fick vi lära oss att det vi förmedlade var en så kallad contradictio in adiecto (på ett ungefär), vilket innebär att det är en motsägelse att sälja en god vän. För det är ju inte en god vän om man vill sälja honom, alltså går det inte att sälja honom. Som sluthurtkläm: goda vänner är gratis.

Efter en kvart av en ström halvsura morgontrötta huvudskakande förbipasserande SL-trafikanter fick vi följande respons: två leenden (en ung kvinna och en medelålders man), en till synes byggarbetare till man som stannade och log och talade om att han inte förstod för han kunde inte speak swedish. Det gick med andra ord så där. Det närmsta vi kom en försäljning var till en äldre kvinna med svårigheter att gå, men det visade sig att hon hade nedsatt hörsel, inte alls ett intresse för impulsiva köp så där på morgonkvisten. Synd, särskilt med tanke på att min kära vän hjälpte till genom att ge med en cykel på köpet. Ett så fint erbjudande är svårt att hitta. Det fanns bara en sak kvar att göra nu. Det var ofrånkomligt. Vi reade ut honom. Halva priset. Bara sådär.

Utvärdering sälj en god vän. Jag har turen av jobba med några av mina bästa vänner, så efter ett nattpass med en av dem var jag tvungen att fråga om jag fick sälja honom. På torget. För hundra kronor. Som tur är är det inte bara en god vän utan även en vän som inte drar sig för att ställa upp på skumma saker kl åtta en vardagsmorgon i en västerförort. Skylt och vän presenteras här:

Uppdrag 48.

Uppdrag 49. På snedden.

Blogginlägg är något jag skulle behöva ha som uppdrag. Man skulle kunna påstå att det går sådär att skicka inlägg från luren och ha helt rätt i det påståendet. Hav tålamod med mina tekniska svårigheter I beg you. Nåväl. Åter till yogapositionsutvärdering. Jag valde till slut en nybörjarposition efter noggrann övervägande. Den platt på ryggen liggande avslappningsposen blev precis vad jag behövde. Kanske blir det ett inslag i vardagen.

lånades och jag började med att utesluta omslagsbildens yogaposition. Det kändes som en bra start faktiskt.

Utvärdering Yoga. Det här kändes spännande, jag har trots allt varit ganska sugen i omgångar på att testa på yoga. Nu var tiden kommen. En bok l

Utvärdering röda SAAB. SAAB-dagen blev en heldag ute i förorten och trots spaningsarbete med minnet av min barndomsväns familjs lilla roströda 80-tals-SAAB med mig, gick det sådär, inga bildbevis kan presenteras. Trist på ett, vad jag trodde skulle bli, relativt lättsamt uppdrag. Ack så jag bedrog mig.

Utvärdering uppdrag lotter. Jag sökte upp ett ATG-ombud och hämtade hämtade 5 noga utvalda kuponger att kunna fylla i och inte få vinna på. Det känns både spännande och lite frustrerande att inte få lämna in mina hästsatsningar. Vi får väl se om jag hade V75-skills eller icke.

Uppdrag 47

Uppdrag 45.

Uppdrag 44.

Utvärdering skräpplockning.En nedskräpad liten fontänpool fick besök av insatsstyrkan Uppdrag upplockning. Resultat: 10 diverse flytande skräp i påse som sedemera slängdes i offentlig papperskorg. Enligt säkra källor hade en del av skräpet slängts i av barn vars föräldrar tittat på utan att agera. Trist stil. Så kallad obrydd föräldrastil. Tur flr både mig och mina medmänniskor att jag inte var där och behövde förvandla mig till sur ung tant med hopp om att ändra inställningar genom ord och inga visor. Sällan gillar jag mig själv särskilt mycket när jag drar igång både små och stora kampanjer mot saker jag reagerar starkt emot. Det som får mig att ogilla mig själv ännu mer är förstås när jag valt att inte säga eller göra någonting när jag reagerar. Så. Ungtanten får acceptera sina gräsrotshyttningar så länge.

Utvärdering skräpplockning.

Utvärdering uppdrag 43. Jaha, då sitter man med gylfen öppen på tuben då. Så klart.

Uppdrag 43.

Uppdrag 42.

Uppdrag 41.

Jag var inte helt nöjd med uppdragsställena, eller käket för den delen, men jag gillade idén. En fiskburgare beställdes på Donken och kidnappades in i smyg på Burger King. Min medhjälperska använde sig av, för utomstående, hemliga uttryck för att signalera om personal var i antågande. Allt gick enligt planerna. Och solen fick skina över multinationellt företag ännu en dag. Jag vill inte rikta ett tack.

Utvärdering uppdrag 40.

Uppdrag 40.

Ägget packades i folie i en servett i en bakpulverburk och fick följa med ut.

Utvärdering uppdrag 39.

Uppdrag 39.

Utvärdering uppdrag 38.

Uppdrag 38

Äntligen en bok med handmålade kartor över Stockholm. Det härliga är att jag faktiskt har fastnat för den. Eniros snitsiga kartor kan hoppa i plurret i jämförelse. Här har det viktigaste valts ut. Vill man veta mer om en särskilt intressant fastighet kan man inte zooma in, men däremot kika i registret i bokens sista del. Jag har hittills lärt mig lite extra om Stockholms stadsbiblioteks arkitektur, Gustav IIIs engelska park, att universitetsområdet egentligen skulle ligga i krokarna vid Handels, men senare flyttade till Frescati (områdets namn kan vi tacka(?) ovan nämnda kungs reslusta för). Kvällen kommer inte uteslutande ägnas åt kartboksslukning. Bara nästan.

Forts. 37. På det här biblioteket kopieriade jag inget, och jag var inte särskilt tyst. Jag stegade direkt fram till vad som skulle visa sig vara en särdeles tillmötesgående bibliotikarie. Sällan har jag mötts av sådan hjälpsamhet. Självklart var det att jag ville ha första bästa boken som dök upp när jag fick träff på mitt namn. Och visst kunde jag ta ett litet foto också. Och leta upp den behövde jag inte göra själv.  Jag blev nästan generad. Och det blir jag sällan.

Utvärdering uppdrag 37. Vilket bibliotek! Det var första och förhoppningsvis långt ifrån sista besöket på mitt lokala boklånarhak. Bibliotek har alltid både lockat och skrämt mig. Som barn var den största utmaningen att vara tyst. På bibliotek, i kyrkor och klassrum var det svårast. Så klart. Det är det fortfarande i ganska ordentlig utsträckning. I lillstaden jag växte upp i (eller, till jag blev ungefär 140 cm iaf) jobbade mamman till en kompis på ortens bibbla. Fördel: obegränsad tillgång till kopieringsapparaten, så länge ingen såg eller hörde. Vi kopierade följande: våra händer, våra händer när de gjorde tecken man helst inte skulle göra (någon kunde bli arg då), våra ansikten, en osthyvel, en ostbit. Forts. följer.

Uppdrag 37.

Uppdrag 36.

Uppdrag 35.

Utvärdering uppdrag 34. Passgång var något det tränades på med mor min som yngre. Mamma hade skills och framförallt hade vi roligt. Det svåra är ju att inte komma alldeles för långsamt framåt, eftersom man saktar ner pga av armarna, istället för tvärtom i vanliga fall, då armarna är sammarbetsvilliga. Det som kanske är den största utmaningen är nog att försöka få det att se någorlunda naturligt ut. Efter lite övning med sambo, syster och svåger blev det dags för strapats ute. Jag hade sällskap av passgångsmästaren. En åttaårig tollare med mad skills inom området. Jag vill inte på något vis vara otacksam, men jag måste ändå säga det, särskilt pedagogisk var han inte. Istället för att ta det lite lugnt och invänta mina eventuella framsteg struttade han på utan att ens se sig om. Nästan lite mallig faktiskt.

Uppdrag 34.

Svart katt (?) som korsade gatan framför mig sent under aftonen.

Utv. uppdrag 33, forts. Kattstege promenerades det under.

Utvärdering uppdrag 33.

Uppdrag 33.

Utvärdering uppdrag 32. Under drygt 6 timmar lyckades jag ha dubbel uppsättning kläder på mig. Det var en ganska stor utmaning för mig som nästan alltid är varm i bara en uppsättning. Till slut gav jag upp, de dubbla byxorna höll på att äta upp mitt glada humör. Det var det inte värt. Under ett besök hos svärmor blev det ombyte och jag passade även på att gå barfota på gräs för första gången i år. Så. Någonting gott kom definitivt ur den här utmaningen. Jag vill rikta ett tack till dagens medmänniskor som stod ut med stundvis av klädklagan. Tack. Mjukisbyxa (singularis) blir aftonens glädjeämne.

Utvärdering uppdrag 31. Att läsa uppochnervända tidningar var helt klart en utmaning. Jag måste erkänna att det gick så där att få ut någonting av texterna, det blev mest en alternativ bildtidningsbläddring.

Uppdrag 32. Två par byxor, två par linnen, två B:H, två jackor. Vår. Varmt. Dubbelvarmt.

Uppdrag 32

Uppdrag 31