På väg hemåt, med känslan av att nog fakti...
På väg hemåt, med känslan av att nog faktiskt ha misslyckats med uppdraget, ser vi mannen som jobbar i kiosken jag brukar handla i Jag har en tjuga som jag ju faktiskt kan växla till "växelpengar", för om man vill läsa uppgiften på ett annat sätt kan man ju ta det som att man ska växla minst 30kr med någon/några, så länge de är ute på en gata. Kioskmannen på gatan ville växla min tjuga. Skönt. Med lite tolkningsfrihet gick uppdrag 4 i lås. Eller vad tycker ni?
Alltså, det här uppdraget känns spontant som något helt ogenomfört för min del, med min akuta frågaokändamänniskoromgrejer-fobi. För din del så brukar ju inte det vara ett direkt problem, däremot att faktiskt be folk om stålars, med tanke på att du själv är den mest välgörenhetsinställda människa jag träffat. Det blir liksom helt tvärtomvända världen.
Men jag måste säga att du löste uppgiften med bravur med ditt Rädda Barnen-tänk! Vilket fifferi! Så även om frugan din, samt kioskmannen, var inblandad i en tveksam kringåing (gud, hittar inget ord som känns bra där) så var uppdraget som helhet väldigt lyckat och hedersvärt.
Jag håller med föregående talare.
En anledning till att du skriver den här bloggen och inte jag är just att jag får mjältbråck av blotta tanken på att närma mig främlingar på okonventionella/socialt otillåtna sätt - jag är väldigt impad av att du faktiskt frågade tanten som var ett sånt jävla drygo.
Att tigga pengar är ju inte ens "knasigt" liksom, utan bara nåt som A. är nåt folk stör sig på, eller B. nåt som känns stört att göra när man inte egentligen behöver dem.
Betyg: Bra jobbat!
Man tackar ödmjukast för stödet! (Nu har jag lärt mig hur man kommenterar kommentarer. Äntligen.)
Jag är inte helt säker att jag håller med här. Jag skulle vilja se att det löstes ordentligt innan det godkännes.
Hård? Kanske. Rättvist? Säkert
