uppdragerskans

Utvärdering uppdrag 29. När det var dags att utföra uppdraget satte jag mitt till rätta i min fåtölj, en för övrigt märklig (och med andra ord skapligt ful) lämning från 60-talet. Något obekvämt i och med att själva sittkudden just då användes till att sätta upp saker som hade pysslats ihop med lim och behövde torka. Hej sidospår. Det kändes hur som helst lite rätt att sitta inte för skönt, jag fick ju inte börja tänka på annat än leviteringen av föremål. I lathetens tecken valde jag det första jag såg. Tyvärr var det mina deklarationspapper. Trist, men jag behövde dom för att kunna tillfredsställa Skatteverket. Och mig själv. Det gick inte som planerat. Jag tror att valet av föremål var för trist, jag ville det inte tillräckligt mycket. Kanske. För paprena låg kvar på bordet. Jättekvar. Jag bytte föremål, i och med att jag snart skulle gå och knoppa blev det tandborsten jag fokuserade på. Det höll ungefär 15 sek. Tandborsten låg trots allt i ett skåp. I ett annat rum. Jag hade ju aldrig förlåtit mig själv om jag hade gått miste om mina dolda föremålsförflyttningsskills. En penna fick bli sista försöksobjektet. Trots upprepade utskick av kom-hit-lilla-penna-tankar låg pennan retligt nog kvar. Det enda som faktiskt hände, var att en liten bit av väggen bakom elementet bredvid tjottan hade ramlat ner. Halvt skumt. Helt sant.

Uppdrag 30

Uppdrag 29

Uppdrag 28.

Uppdrag 27.

Utvärdering uppdrag 26. Om jag hade dragit det här uppdraget tidigare på morgonen hade dagen sett helt annan ut. Jag hade kommit hem från nattjobbet och skulle sova på dagen. Det första jag gjorde var ju att se till att ställa om mobilklockan, vilket i sin tur fick effekten att jag skulle få sova en timme kortare. Lite synd tyckte jag just då eftersom jag verkligen behövde sömnen inför kvällen. Klockan ringde, Uppdragerskan sov vidare. Jag sov en timme extra i realtid, två extra i uppdragstid. Inte bra. Jag var ju tvungen att vara på träningen en timme innan. Det visade sig bli svårt. Jätte. Svårt. Kort och (o)gott: jag misslyckades. Nu är det skärpning som gäller.

Uppdrag 26. Så där ja.

Utvärdering uppdrag 25. Jag lyckades sjunga mig igenom alla tjottabesök i går fram till midnatt. Låten har förstås fastnat ordentligt nu och det kommer nog att dyka upp lite testamentfragment lite då och då. Och det är inget som brukar ske i min vardag direkt. Oh when the moon turns red from blood oh when the blood turns red from blood Oh Lord how I want to be in that number... Uppdrag avslutat. Snart hem för att dra ett nytt uppdrag.

Har tagit reda på texten till mitt 25e uppdrag och kan nu 3 olika verser, det känns tryggt. Hemma har det gått bra att minnas sången, på ett kalas under dagen behövde jag turligt (?) nog inte nyttja faciliten. Kvällen på jobbet återstår.

Uppdrag 25.

Utvärdering av uppdrag 24.  Jag skrev just ett långt utförligt inlägg om hur det gick. Inlägget avbröts istället för att läggas upp. Nu hade jag behövt en irritationskudde att skrika i. Jag har inte tålamod nog att skriva om allt, men jag kan sammanfatta genom att tala om att jag hade turen att ha min räddare-i-nöden-sambo med mig under alla dagens utflykter och gatukorsningar. I sann och obehaglig löningshelganda gav vi oss mitt in i smeten och utmanade våra humör och överlevnadsinstinkter. Summa kardemumma: ett missat övergångsställe. Uppdrag utfört och vid ett tillfälle misslyckat slutfört. Darn.

Uppdrag 24.

Uppdrag 23.

Blomma (den här sorten kan jag namnet på till och med) som redan levde ett farligt liv.

Blomplock.

Utvärdering, uppdrag 22. Jag plockar lite olika sorters blommor till mor min. Jag kommer på att jag inte riktigt vet vilken hennes favoritblomma är. Skandal! Tror jag. Det ska jag ta reda på. Min intention var så klart att plocka en blomma utifrån, men det kändes som att det var hårt nog för vårblomster att lyckas överleva i vinterkylan som dessutom ville bidra med snö. Att rycka upp för att skicka per post kändes som att leka med döden. Blomdöden. Därför fick det bli tygblommor, dessutom håller de ju längre. Inga gröna fingrar krävs (min mor har visserligen det, men inte jag. Det tål att sägas igen. Inte jag. Blommor dör. Snabbt. Och synd.) Så, från ett parkettgolv plockades bland annat en tålig näckros.

Uppdrag 22.  Vackert. Ska bli en utmaning av ny kaliber, mor min bor i en annan stad. Men det ska fixas. Inte staden, uppdraget.

.

ngades ut i snöregnet några gånger idag, både mentalt och med hjälp av luvan på jackan som fick agera skal. Dessutom har jag känt av mat- och sovklockan ganska många gånger under dagen, jag vet inte om det kan ha bidragit till första valet som sköldpadda. Hur som helst misslyckades jag med racet, trots att jag hade två tävlande mot (med) mig, en iförd grönaktig jacka med luva, den andre i mössa och sköldpaddsliknande krage. Jag har dock glömt vem som kom fram först, för jag hade nästan krupit in helt i mitt skal när vi tillslut började nu målet: att komma inomhus. Fast det det kanske kanske kan vägas upp av att det både blev snigel- och sköldpaddsrace? Nästan.

Jag sniglade mig hem från jobbet och kom senare hem än min kära kollega. Det blev ett långsamt race, så långsamt att vi först missade bussen, jag kom både ombord sist, satte mig sist och kom igenom spärrarna till tuben sist. När tunnelbanan kom blev det en jämn kamp, och vi satte oss ner nästan samtidigt, vid Fridhemsplan raceade/kröp min kollega av, medan jag hade en bra bit kvar. Jag vet inte om racet gillas om man inte har samma mållinje, men just i det här racet måste jag utnämna mig själv till den långsammaste snigeln. Det var ett tufft val, snigel eller sköldpadda, snigel eller sköldpadda. Jag började lite ofrivilligt med att vara sköldpadda när jag tvi

Uppdrag 21 utvärdering.

Uppdrag 21.

Middag, italienskt.

Lunch

Frukost.

Spännande! Måste bli budgetvarianter som dessutom går snabbt idag.

Bonusbild.

Så här blev bilderna. Jag funderade lite på om jag skulle ta av mig brillorna på något av fotona, men bestämde mig till slut för att behålla dom på. I och med att jag misslyckades med att genomföra uppdraget helt på rätt dag, bestämde jag mig nu för att bifoga en bonusbild för att väga upp lite. Man vill ju gärna att Skatteverket ska ha ett gott öga till en.

Skatteverket i Solna kommer äntligen att få sin post.

Den vänstra skon tillhör ett par jag brukar ha när jag bara vill kunna slip into something more comfortable, den högra dojan tillhör ett par jag köpte förra sensommaren, men som har blivit liggande i ett skåp. För att dom är för små. Heltråkigt. Och helpassande just idag! På med de osköna pjuxen och ut gick jag för att slutföra ett uppdrag som jag ju gick bet på förut.

Uppdrag 15.

Uppdrag 14.

Utvärdering av uppdrag 13. Jag drog mig ganska ordentligt för den här uppgiften, jag hade flera olika idéer kring hur jag skulle kunna komma undan så smärtfritt som möjligt, t.ex. genom att fråga en kassörska på mataffären om en femma till en kundvagn, för att sedan låna tillbaka. Jag bestämde mig så sent att det tillslut bara fanns ett alterntiv kvar, att gå fram till en främling och be att få låna fem kronor (tyckte att det kändes som en lagom summa att be om och att lyckas betala tillbaka snabbt). Jag var ute på restauranggalej kvällen till ära och fick helt enkelt kliva fram till ett bord i närheten där två matgäster stördes av en lånerska som lovade att lånet skulle vara i högst någon minut. De två tillfrågade såg om möjligt lika besvärade ut som jag och rotade runt lite men hittade till slut bara en liten eskämtfråga, om jag tog kort. Lite märklig till mods passade jag på, medan jag nu redan kände mig så härligt opepp på att störa människor som säkert helst av allt inte ville bli störda. Näste möjlige långivare blev en ensam man vid bordet bakom mitt. Jag drog en lång harang om ett korttidslån och mannen lyssnade - trodde jag- intresserat och rundade sedan av med en axelryckning och ett "I don't speak Swedish". Plötsligt hör jag mig använda min urknackiga engelska och lovar att pengarna kommer tillbaka inom en minut (jag hade skrapat ihop fem enkronor att lämna tillbaka, för man kan ju inte lämna tillbaka samma peng, så går ju inte lån till, oftast). Till min lilla fasa ville inte mannen ha tillbaka några pengar, då hade ju själva iden med lån -och uppdraget- gått om intet, så jag insisterade och lämnade enkronorna på hans bord trots motståndet från den vänlige britten. Uppdraget slutfört. Jag vill rikta ett tack till mobilMicke, Jake the Snake och Mr P of K för insamlingen av de fem enkronorna. Tack!

Uppdrag 13.

Utvärdering av uppdrag 12. Väl framme i centrumet gick jag in på en liten "vi har alla märkliga prylar du någonsin drömt om-affär", min plan var först att tränga mig i bankomatkön, men det var bara jag där och att stå och lurpassa på någon att tränga mig förbi kändes alldeles för avancerat för att vara dagens första försök. I prylbutiken spanade jag runt efter någonting att köpa och hittade en rosa FATmobil bland annat. Den fick ge upp sin plats i korgen till förmån för en blomlåda till balkongen (den skulle kunna tjäna som mogenhetsalibi ifall någon skulle upptäcka att jag trängdes och bli sur).  Jag och blomlådan låg i bakhåll strax innan kassan för att kunna kasta oss före en intet ont anande kund, men när vi hämningslöst kastar oss fram får vi en snäll kund som istället visar fram oss, som om det vore det mest självklara i världen att vi var före. Lite skamset betalade jag för min partner in crime och jobbade mig vidare till en sportaffär för att köpa en cykeltuta och för att pröva min trängsellycka där istället. Men icke, jag var deras sista kund innan stängning så det fanns ingen att trängas med. Jag smet in på mataffären och såg till min (för första och kanske sista gången) glädje, att köerna var långa och många. Valfriheten låg framför mig och jag tog sats mot en kassa där två medelålder män stod sist i en kö och samtalade, plötsligt lämnade en av männen kön och jag såg min chans, tog den och ställde mig nära inpå herrn som stod kvar och såg snopet efter sin farbroderliga vän som nu förpassades till svansen av ledet. Synden/karma, eller vad det än var, kom i fatt mig omgående, mitt cykellås hade hängt sig och jag fick promenera hem med alla nya onödiga saker. Och så vitt jag vet står han där än, och luktar på lyktstolpen.

På väg ner till förortscentrumet med hojen ser jag den här underbara hunden och jag önskade att det hade varit kö till den för klappning, då hade jag nog kunnat tränga mig förbi både en blind, en halt och en osnygg.

Inte kul. Alls. Eller, jag menar, det här blir verkligen en utmaning. Jag är en sån som måste tygla mina säga till-instinkter när jag har köat i minusgrader till en buss som är sen och det plötsligt glider förbi någon och ställer sig längst fram. What the... Jag har aldrig sagt något när det har varit tonåringar, man hade ju inte världens längst meritlista själv i uppförande , men när en stroppig liten dam svassade förbi en lång kö i vintras kände jag att tantnerven svämmade över. När jag klev ombord på den trånga bussen var jag tvungen att säga till den bekvämt sittande damen att hennes taktik var speciell, att jag kanske också ska nappa på den eftersom det uppenbarligen gav bättre chanser till sittplats... Hon replikerade med att hon inte alls märkte att hon trängde sig. Vi får se om jag lånar hennes replik idag.

Försök 1 resulterade mest bara i njutning av farligt god glass. Försök två gav lite känningar, men framför allt många ilningar, så någon form av ickenjutning har ändå lyckats presteras.

Första glassförsöket.

Ja tack till glass, helst inte till brainfreeze.

Nederlaget var totalt. Out of order var inget jag hade räknat med. Uppdraget gick härmed i stöpet, iaf att få igenom innan midnatt på uppdragsdygnet 10. Idag  ska jag självklart göra allt för att slutföra uppdraget.

Redo att få foton i sig och skickas!

Uppdrag 10

Det här ska jag försöka filma.

Uppdrag 8.

Uppdrag 7. Spännande. Och lite läskigt, fast utan tvekan mest spännande. Det här skulle nog inte hända utan Uppdraget, det är jag ganska övertygad om. Jag tycker ju om att lära känna nya människor och för några år sedan kunde jag bjuda över folk jag knappt sagt mer än hej till på fika och diskussioner. Men nu? Ja, nu ska det bli av. Lördagen den 17 april. Jag har 10 dagar på mig att hitta 5 obekanta (nu kan jag säga att jag ska få främmande, och verkligen mena det. De flesta man har på besök är ju knappast främlingar, även om det heter på). Hjälp tas tacksamt emot.

Pang! Det är dags att utvärdera.

Uppdrag 6.

Nå. Hur gick det här egentligen. Vid beställningen fick jag upprepa ingredienserna inte bara en gång. Tyvärr (?) saknade pizzerian sparris och ansjovis, därför straffades uppdragspizzan med två sorters kebabsås för att väga upp bortfallet. Sås på pizza är inget jag normalt brukar drömma om när jag längtar efter pizza, jordnötter har jag aldrig haft på pizza och lök brukar jag byta ut. Med andra ord var mina smaklökar inte i extas när jag la in beställningen, som kvinnan i kassan fick skriva upp och bagaren höjde ögonbrynen åt. Ett par som kom in och beställde kebabtallrikar hade svårt att slita blicken från min tallrik. Pizzan smakade sött, toppat med salt och var framförallt mosig av all sås. Jag ger uppdragspizzan UU i betyg. Hade jag varit hungrigare och bakis hade den kunnat få upp till UUUU i betyg. Iaf om solen sken och jag inte hade för ont i huvudet och med trevligt sällskap. Innan pizzerian lämnades passade kvinnan i kassan på att fråga hur det egentligen smakade. Jag var ju tvungen att vara ärlig med mitt betyg, men till och med ögonbrynshöjar'n skrattade avväpnande till svars.

Har är den, uppdragspizzan!

Den utvalda pizzerian som enligt hemsidan ska ha alla nödvändiga ingredienser. Jag försökte posta en ljudfil av beställningen men misslyckades tyvärr.

Uppdrag 5.

På väg hemåt, med känslan av att nog faktiskt ha misslyckats med uppdraget, ser vi mannen som jobbar i kiosken jag brukar handla i Jag har en tjuga som jag ju faktiskt kan växla till "växelpengar", för om man vill läsa uppgiften på ett annat sätt kan man ju ta det som att man ska växla minst 30kr med någon/några, så länge de är ute på en gata. Kioskmannen på gatan ville växla min tjuga. Skönt. Med lite tolkningsfrihet gick uppdrag 4 i lås. Eller vad tycker ni?

Jag måste erkänna att det här uppdraget fick mig att känna mig lite illa till mods. Dels för att jag kände mig generad över att behöva fråga folk om pengar, dels över hur människor plötsligt ändrar ansiktsuttryck och kroppshållning, någon ignorerar med blicken, en annan genom att sluta lé. Det dröjde nästan till strax efter kl fem innan jag vågade fråga den första personen. Jag hade planerat att eventuellt berätta om mitt projekt, kanske kunde det hjälpa mig. Jag ändrade mig efter att ha sett bössor från Röda korset inne på en affär. Pengarna skulle gå dit. En sollapande dam runt 70-strecket blev först att fråga. Hon rynkade på näsan, skakade på huvudet och tittade bort när jag frågade om hon ville hjälpa till att försöka få ihop minst 30 kronor till Röda korset. "Så det där betyder att du inte vill hjälpa till?", var jag tvungen att fråga, nästan bara för att få störa henne lite i sin näsan-i-vädret-attityd. På väg mot nästa person kom min partner på att det ju inte stod någonting om att det måste vara en okänd person ute på gatan. Jag frågade därför henne två gånger om växelpengar. 23 kronor gick inom kort till Röda korset.

Uppdrag 4. Oj.

Efter läsares önskemål kommer här, i Grevens tid, dagens allra sista lokala sevärdhet vinterhundbajs-med-krossat-grönt-glas-högen som smugit sig fram och överraskat oss fotgängare efter vårens varma snösmältningsprocess.

Min sista sight på uppdrag 3. En mycket märklig skylt föreställande vad, en stjärna, ett kryss, en triangel och en blöja? Vem är konstnären och vad tänkte denne, är frågor jag måste ta med mig och leva med.

Märklig naken-pojke-på-skrattande-käpphäst-staty.

Taxstaty. Rörligt huvud och svans.

Lokalt uteställe.

Förra säsongens street wear.

Local doggy style...

Lokal picknickmat 2

Lokal picknickmat.

Lokalt budskap.

Lokal förströelse.

Lokalt tryck.

Lokal konst 1

Uppdrag 3

Utvärdering av uppdrag 2: efter en stunds vila och eftertanke bestämde jag mig för att välja den enda dikt som rekommenderades mig. Min syster. Tack. Du avgjorde och Boye, Fröding och andra tungviktare fick stiga åt sidan och ge plats åt bubblaren och sedemera vinnaren, Sune. Bara Sune. Och hans bror, Håkan. Ni som känner till Sunes jul vet vilken dikt jag syftar på. Fundera en stund, så ger jag det nervpirrande svaret i morgon...

Test med inlägg från mobil