uppdragerskans

Jag funderade på om jag skulle leta upp telefonnumret till en kursgård i Sunne,
där jag skolade loss en vecka förra året.
Men jag insåg att det skulle vara att komma undan lite väl lätt.
Så istället spanade jag in Sunne på Enrio och upp dök en Sune.
Kul. Tyckte jag.

Sune ringdes upp och svarade. På äkta Sunnemål.
Jag frågade efter en Maximilian.
Sune förstod inte vad, eller vem jag menade.
Och det gjorde ju inte jag heller i ärlighetens namn.
Men det kunde jag ju inte säga.

Jag och Sunne-Sune tvistade lite lagom lättsamt kring
huruvida det fanns en Maximilian i hans våld eller icke.
Icke blev det slutgiltiga svaret.
Jag bad om lite hurtigt om ursäkt, sa tack och adjö,
medan Sune lät något mindre käck i tonen.
Men inte otrevlig, inte alls inte.
Alla jag har träffat eller varit i kontakt med från Sunne med omnejd
har varit riktigt trevliga.
Sune inräknad.

Tjugosjunde uppdraget avslutat.