uppdragerskans

Första uppdraget kändes relativt lättsmält att börja med. Tack och lov, för jag var lite osäker på om jag skulle orka dra igång projektet just igår. Att prata rövarspråket fick mig att minnas hur viktigt det kändes för mig som barn att lära mig allt som min storasyster kunde. Kanske kunde man få vara med och leka lite då, om man visade sig tillräcklig. Det tog ett tag att lyckas med just det här. Mina starka sidor låg i det praktiska snarare än det teoretiska. Jag hade en lapp uppsatt på kanten av våningsängen för att kunna öva på konsonanter och vokaler. Det skulle dröja till gymnasiet innan jag engagerade mig till den grad i språk igen. Nåväl, tillbaka till resultatet av uppdraget. Första jämna timmens 5 minuter var roliga, nästa missade jag att prata överhuvudtaget, den tredje ronden inföll samtidigt med att min partner hade ont i magen. Det kändes inte helt okej att behöva trösta på rövarspråket, det blev helt klart den första största utmaningen. Under kvällen var jag ensam och ingen ringde under rövartiderna. Kl åtta började mitt jobbpass på kvällen, tyvärr var min buss sen och gjorde mig ganska precis 5 minuter sen. Sista och nästa jämn timme flöt på utan prat igen. Man skulle kunna säga att utmaningen lyckades och blev lagom tuff att kicka igång med.