uppdragerskans

Utvärdering uppdrag 34. Passgång var något det tränades på med mor min som yngre. Mamma hade skills och framförallt hade vi roligt. Det svåra är ju att inte komma alldeles för långsamt framåt, eftersom man saktar ner pga av armarna, istället för tvärtom i vanliga fall, då armarna är sammarbetsvilliga. Det som kanske är den största utmaningen är nog att försöka få det att se någorlunda naturligt ut. Efter lite övning med sambo, syster och svåger blev det dags för strapats ute. Jag hade sällskap av passgångsmästaren. En åttaårig tollare med mad skills inom området. Jag vill inte på något vis vara otacksam, men jag måste ändå säga det, särskilt pedagogisk var han inte. Istället för att ta det lite lugnt och invänta mina eventuella framsteg struttade han på utan att ens se sig om. Nästan lite mallig faktiskt.