uppdragerskans

Utvärdering uppdrag 37. Vilket bibliotek! Det var första och förhoppningsvis långt ifrån sista besöket på mitt lokala boklånarhak. Bibliotek har alltid både lockat och skrämt mig. Som barn var den största utmaningen att vara tyst. På bibliotek, i kyrkor och klassrum var det svårast. Så klart. Det är det fortfarande i ganska ordentlig utsträckning. I lillstaden jag växte upp i (eller, till jag blev ungefär 140 cm iaf) jobbade mamman till en kompis på ortens bibbla. Fördel: obegränsad tillgång till kopieringsapparaten, så länge ingen såg eller hörde. Vi kopierade följande: våra händer, våra händer när de gjorde tecken man helst inte skulle göra (någon kunde bli arg då), våra ansikten, en osthyvel, en ostbit. Forts. följer.